Jag och gamle vännen Torleif Nilsson fick ett fantastiskt fint erbjudande. Säljakt på Åland. Eftersom vi båda var nyfikna på ämnet var tvekan inte lång. Vi är båda "gamla" dykare och båtmänniskor som uppskattar skärgårdens stillhet stort.

Säljakt är något som med stor sannolikhet kommer att bli vanligare för den svenske jägaren. Vi har idag en starkt ökande sälstam.  En stam som ställer till mycket förtret för våra fiskare. De äter nämligen fisk som fastnat i nät och fångstredskap. Inte bara det, de förstör även redskap får stora belopp. Då och då gör de även räder mot fiskodlingar. Även detta med stora ekonomiska konsekvenser förstås.

Torleif och jag har siktat in oss på försök att bedriva säljakt hemma i vår egen skärgård. Men eftersom vi saknar kunskap och kompetens var detta ett tillfälle vi inte kunde missa.

Efter en sommars väntan var det så äntligen dags. Tillsammans med vår värd Robert och hans gode vän Åke tog vi båtarna ut i det som de kallar, Låga Skärgården. Nord öst om fasta Åland och nära den Finska gränsen skulle vi jaga. 

Ute på ett skär i en fin gammal fiskarsuga fick vi bo. Mitt i en helt bedårande skärgård. Det mest frapperande var att den var helt öde. Inte ens i Stockholms ytterskärgård kan man vara så ensam. På två dagar där ute såg vi på långt håll totalt en handfull fritidsbåtar. Helt unikt egentligen att inte fler hittat dit ut.

Jakten bedrevs från båt så tillvida att vi åkte runt och kikarspanade av alla små skär i omgivningen.  Jakt från båt är förbjuden, varför det gällde att ta sig i land, helst utan att sälarna lämnade skäret. Ett mycket svårt företag vill jag lova. Skären är oftast inte speciellt höga så det finns inte mycket att gömma sig bakom.

Om man skrämt sälarna i vattnet finns det chans till skott i alla fall. De är normalt ganska nyfikan och kommer till ytan för att se vad som händer. Med lite tur ligger man då med bössan i rätt riktning. Men om sjön häver som den gjorde när vi var där, är detta inte heller ett helt lätt skott. Sälhuvudet kan guppa flera meter upp och ned.

Vår jaktvärd Robert Tolonen

 









































Vår boning under jakten. En fiskarstuga på ett öde skär























Det fanns en äldre stuga. Endast bebodd av några svalor

Väderbiten dörr på grannstugan

I vår stuga laddas det för jakt med kall korv.......

Som sagt. Mycket kikarspaning blev det
 

 Och mycket båtåka också för den delen. Men i denna miljö gör det ingenting























Det är ingen tvekan om att de upptäckt oss


























Nu har vi kommit för nära.........























Men ack, de är lite för nyfikna. Något som kommer att stå en del dyrt


























Den här till exempel. Han lät Torleif få en chans för mycket






















Och man ska inte ge Torleif för många chanser











































Jag hade turen att smyga mig på en som låg kvar på den släta hällen












































Efter en kväll på sjön med mycket "ansträngande" jakt tar Åke och Robert igen sig.

























Solnedgång över Ålands hav

Vi fick vare dag säl"l"skap av nyfikna Tordmular























Torleif och jag, som de gamla "sjöbjörnar" vi är, var rätt eniga om att det krävdes stor sjömanskap och
skicklighet i att manövrera båten för att vi skulle komma iland säkert. Att springa på hala klippor
med vapen är inget skoj

Kolla landstigningen på klickbar länk nedan. Det framgår med tydlighet hur svårt det kan vara när havet
häver några meter upp och ner.

Film, Torleif Nilsson

Landstigning

Bättre än så här blir det inte